Hörneå bys hemsida www.becken.se
Döbeln, Duncker och Den 5:e juli – No2
Här återvänder vi till ’Affairen vid Hörne fors’ där Överstelöjtnant Duncker stupade den 5 juli 1809 i kriget mot Ryssland, som den tidigare artikeln berättade om. Här är det istället en levande General von Döbeln vi möter.
Bild 1. Här ses General von Döbeln hedra minnet av Överstelöjtnant Duncker vid dennes monument på Bruket i Hörnefors. Om monument och firande den 5:e juli berättas om i den föregående artikeln på temat.
Joachim Zacris Duncker försvarade bron över Hörneån, i höjd med träkyrkan och järnbruket i området som då hette Hörne by. Där blev han skjuten av ryssarna men lyckades ta sig några hundra meter söderut utmed den gamla riksvägen mot grannbyn Becken. Han dog halvvägs mellan de två närbelägna byarna. Samhället och namnet ”Hörnefors” är en företeelse från 1900-talets industrialisering och beskriver just ”forsen” i anslutning till ”Hörne” by.
I nedanstående text ges diverse historiska utvikningar - ytterst tröttsamt för många läsare som istället råds titta på bilderna!
Bild 2. Här kommer Julia i hästfinkan. Läs i texten för att förstå det sensationella.
Herr von Döbeln hade inget med ”Affairen vid Hörne fors” att göra. Istället var det General Johan August Sandels som förde befäl. Sandels var sedan många år chef för Savolaxbrigaden i Finland, och han var general åt Duncker. Savolax och dess soldater dyker hela tiden upp i historien om slaget i Hörnefors, en armé som retirerat hela vägen runt Bottenviken med ryssarna hack i häl. General Sandels var även han en framgångsrik och omtycket general som vi kanske återkommer till i en framtida artikel på Becken-Webben. Att von Döbeln och inte Sandels dyker upp till sommarens skådespel i Hörnefors - det får tillskrivas den kulturella anpassningen 2014 med Umeå som Europas Kulturhuvudstad. General von Döbeln var framgångsrik och påhittig, och blev inte minst känd för sitt tal han håller efter krigsslutet 1809, ett tal som är huvudtemat för denna artikel.
Bild 3. General von Döbeln med stridskatt. I brist på häst hade katten Tusse fått duga.
Georg Carl von Döbeln var på sin tid en ganska kontroversiell person. Han tillhörde gruppen av stora militära ledare. Möjligen hade kriget med Ryssland fått en annan utgång om von Döbeln hade beretts större utrymme. Politiken inför och under kriget som började 1808 var dock komplicerad. Den franske kejsaren Napoleon Bonaparte slöt ett hemligt fördrag med den tidigare svenskvänlige tsar Alexander av Ryssland. Detta förbund har gått till historien som ”traktatet i Tilsit”. Den svenske kungen Gustav IV Adolf hade en mycket negativ inställning till Napoleon, som han ansåg var i förbund med underjordiska makter. Med en rigid kunglig utrikespolitik blev Sverige en förlorare.
Bild 4. Medaljer. Den i mitten är "äkta" och utlånad av Erik Eriksson alias Mannerheim (läs texten). De övriga två är ganska äkta men sentida till minne av krigshistoriska evenemang, i Sävar och från finska Österbotten.
General von Döbeln hade temperament men var klarsynt och skarp, till den grad att han retade många av sina kollegor, de som bidrog till att Sverige förlorade kriget. General von Döbeln var även världsvan med erfarenheter från bland annat 1700-talets Indien, även det en faktor som väckte avund. Om detta berättas i boken ”Georg Carl von Döbeln - 1758-1820 - liv och känsla” (Bengt Kummel, Scriptum 1998). Ryssarna högaktade von Döbeln för hans militära skicklighet och trots hans falska men listiga uppgörelser med ord.
Bild 5. 'Konge af Danmark' står det på denna medalj som General von Döbeln bar vid ceremonin i Hörnefors. Kungen af Danmark var ingen kär bekantskap år 1809, en orsak till mycket elände för Sverige och Finland. Christian X som monogramet beskriver var Danmarks kung då myntet präglades 1940, just som tyskarna tog över deras land under andra världskriget - men det är en annan historia. Myntet passade bra som ämne för en medalj klistrad på en bronsplatta.
Generalen von Döbeln fick sona sin principfasta läggning med en fängelseperiod på Waxholms fästning. Detta var på grund av en konflikt med efterkrigstidens nye svenske kung Jean Baptiste Bernadotte, sedermera Karl XIV Johan som adopterats av Gustav III's bror Karl XIII.
General von Döbeln fick senare sin sak stärkt genom den finlandssvenske författaren Johan Ludvig Runeberg och hans epos ’Fänrik Ståls sägner’ skrivet vid mitten av 1800-talet. Där figurerar han som den gode generalen som värnar om sitt folk och land (Sverige och Finland), och om sitt manskap.
Karl XIV Johan var kallsinnig åt Finland i öster och annekterade istället Norge i ett krig mot Danmark. Norge ingick en påtvingad union med Sverige som varade i närmare 100 år. Idag är denna union ganska bortglömd och i Norge förträngd. Finland förblev i ryssarnas händer fram till efter den ryska revolutionen då Finland bröt sig loss till eget styre. Kanske är det därför som våra finska vänner reser hela vägen över Kvarken till Hörnefors. Här har man historiska rötter, och hedrar sin egen son Överstelöjtnant Duncker och den store generalen von Döbeln. Finlands starka känslor för denna historia har vi svenskar nog svårt att förstå oss på. Möjligen har vi svenskar förträngt vår pinsamma förlust mot Ryssland - och kanske än mer förlusten av vår gemenskap med Finland.
Bild 6. Generalens hatt. Den så kallade kokarden (rosetten) är nog densamma för flertalet idrottspriser, till mans, häst, hund och katt, och kostar 10 kr på lämplig affär.
För att nu återgår till Hörnefors och General von Döbeln 2014. Att gestalta von Döbeln till häst kändes till en början som en lätt uppgift då frågan ställdes av Hörnefors egen Mannerheim. Denna ”Mannerheim” heter Erik Eriksson som vi stiftade bekantskap med i den föregående artikeln. Erik lät förstå att han skulle ordna en häst, låna ut sin värja, ordna uniformsdetaljer och dessutom låna ut en medalj att pryda von Döbeln med (se bild 4). Detta med häst blev intet men annars fixades det mesta av Mannerheim. Herr von Döbeln (skribenten) fick söka sig en häst på egen hand. Skribenten (von Döbeln) har haft en egen häst, men det var länge sedan.
Bild 7. Här kommer von Döbeln ridande, redo att "gå i roll" som det heter på teaterspråk.
I hästfrågan blev Ängersjöbon Janne Sandström den stora räddaren. Av Janne fick von Döbeln låna den gamla Nordsvenskan hästen Julia. I en ursprunglig plan skulle Julia ridas nästan 1 mil i vardera riktningen mellan Ängersjö och Hörnefors, utmed den gamla riskvägen där svenska trupper retirerade år 1809. Julia med över 20 år på manken har ont i benen och två onödiga och långsamma mil kändes belastande för både Julia och von Döbeln. Med stor tacksamhet fick von Döbeln och Julia låna en hästtransport av bybon Sara Gunnarsson i Hörneå (se bild 2).
Bild 8. Bruksområdets gräsplan i Hörnefors, sommaren 2014. Närmaste ses höga finska militärer och längst bort dito från Svenska Försvarsmakten. Mellan dessa står aktörer från Sävar Interaktiv Historia i stilenliga uniformer från 1809.
General von Döbeln var excentrisk och oortodox ifråga om sin uniform, med andra ord inte "regementsenlig", och ytterligare en retande faktor på sina rättrogna kollegor. Uniformen var inte så viktigt utan det var resultatet som räknades, tyckte nog von Döbeln. Han hade träffats av en blykula i pannbenet vid strider 1808 i Finland. Såret i pannan ville aldrig läka och han dolde såret med ett svart pannband, vilket blivit ett signum på alla avbildningar av honom.
Bild 9. General von Döbeln håller sitt tal till trupperna. Hästen Julia hålls av adjutanten Ulvcrona (fotograf Rickard Eklund, Umeå Kommun).
Generalens uniform anno 2014 blev ett hopplock av möjliga delar som fanns i förråden i Sävar. Den har en del brister - men det är resultatet som räknas. Hjälp gavs av gruppen ”Sävar Interaktiv Historia”. I synnerhet sköttes kontakten via en herr Fahlander som sökte fram olika rekvisita. Uniformerna syddes upp till skådespel och festligheter vid 200-årsfirandet av striderna (Sävar 2009).
Generalens hatt förtjänar en kommentar. Vid den här tiden satt den militära hatten på tvären, ”typ Napoleon”, och inte tvärt om. En sådan hatt fanns i Sävar men inte i rätt utförande. Generalen anpassade den befintliga hatten med en blågul kokard av typ ”kattutställning”. Kokard kostade 10 kr på en affär för pokaler och idrottspriser i Umeå. Kokardens pappskiva i mitten, med texten "1:a pris", doldes med en påklistrad begagnad bronsmedalj, även den för 10 kr i samma affär – så billigt och så bra enligt bild 6.
Bild 10. Här ses General von Döbeln invänta den så kallade stridsfältsvandringen, den som besökarna gjorde per buss med avsittningar på olika ställen. Generalen färdades till häst, några kilometer.
General von Döbelns ridstövlar blev en utmaning, som krympt i skaften. Generalen tvingades tillverka en läststock av en vedklabbe och kilar som gav bra resultat. Som ridhandskar passade biodlarhandskar perfekt, lagom solkiga av honung och vax. Dessutom sydde von Döbeln ett schabrak, ett sadeltäcke som efterliknade tidens form, i kraftig svart ull, med guldkant och med gardintofsar likt det som ses på målningar av von Döbeln. En annan utensilie var en axelrem för svärdshänge, gjord i gul sidenduchesse och svart sammet. Extra medaljer tillverkades dessutom för att piffa upp så att ingen skulle ifrågasätta generalens ståndsmässighet (se bild 5). Generalen beskådas dock bäst på avstånd – för att inte exponera pinsamma detaljer.
Efter freden med Ryssland den 17:e september 1809 höll von Döbelns sitt tal till trupperna som skulle upplösas. Talet hölls den 8:e oktober vid kyrkan i Umeå, och det finns bevarat och även tillgängligt på nätet. Talet är ganska långt och originalet är skrivet på gammal svenska som kräver anpassning. Några delar av talet med skribentens egna språkliga justeringar återges nedan. Vid skådespelet den 5:e juli 2014 lästes hela talet, som tar ca 10 minuter i anspråk. Det lustiga med talet är att det nedtecknades i efterhand i syfte att översättas till finska. Många av soldaterna var finsktalande och hade inte förstått vad von Döbeln sagt! Man kan förmoda att det nedskrivna talet inte helt överensstämde med originalet, men det väsentliga fanns nog med.
Bild 11. Ännu en bild av många, på General von Döbeln och snälla hästen Julia från Ängersjö (fotograf Redaktör Lena Lindholm).
Med Runeberg och Fänrik Ståhls Sägner har kriget 1809 cementerats i den finska nationalromantiken. Här separeras Finland från Sverige, och under 'Affairen vid Hörne fors' kämpade många finska soldater sina sista strider tillsammans med svenska bröder och här stupar Joachim Zacris Duncker.
Ett utdrag ur General von Döbelns tal, hållet en kall dag i Umeå den 8:e oktober 1809:
Jag har samlat Armén, att tillkännagiva, att en preliminär fredsavhandling den 17:e September blivit gjord emellan Svenska och Ryska makten. Med denna fred slutar ett förhärjande krigs alla olyckor - den bör visserligen vara ett glatt budskap, helst då Sveriges uttömda källor icke tillåta en fortsättning av en strid, börjad av Politiskt misstag, och som i tvenne hela år avtynat alla dess krafter. Men, Finland frångår Sverige. Riksgränsen är Torne älv! ….
Och Ni Finnar! - När ni återkommen till Fosterbygden, så där framför svenska Folkets tacksamhet, till Er nation! Kom ihåg, att Ni återvänder med utslitna kläder, avstympade, eller genomskjutna lemmar, - men ni medför en rättskaffens krigsmanna själs synbara prydnad. ….
- Fiender till det svenska moderlandet kan ni aldrig bli, därom är jag förvissad - men förbli i all tid dess vänner! Skulle det nya herraväldets makt hindra Er önskans och viljas utövning, - så låt med hjärtats och tankars tysta språk era välsignelser tilldelas Moderlandet! Påminn Edra barn därom; Vi skola från släkte till släkte, välsigna Er, och högakta Er. ….
Gunnar Engström, 2014-11-22
Besökare